Alexander III, allmänt känt som Alexander den store (Megas Alexandros), kung av Makedonien (336 f. Kr. till 323 f. Kr.), var en av de mest framgångsrika militära ledare under antiken. Efter förenandet av antikens olika grekiska staterna under sin fars (Philip II av Makedonien) styre, erövrade Alexander det persiska riket, inklusive Anatolien, Syrien, Egypten, Bactria och Mesopotamien och utökade sitt rikes gränser ända till Indien.
Alexander integrerade icke-greker i sin armé och administration, vilket ledde till att vissa forskare gav honom äran om "policyn om fusion". Efter tolv år av kampanjer dog Alexander, mest troligt av malaria eller tyfus. Alexanders erövringar ledsagade flera skeler av grekisk-makedonisk styre över icke-grekiska områden, en period som är känt som den Hellenistiska eran. Alexander själv levde vidare i de grekiska och icke-grekiska folkens historia och myter. Redan under hans livstid, och speciellt efter sin död, inspirerade hans erövringar en litterär tradition i vilken han dyker upp som ett legendariskt hjälte, jämlik Akilles.
